Skrotskjulet

Förra veckan skrev jag ju att mina snälla föräldrar hade hjälpt oss med att röja upp i vårt skrotförråd. Idag fick Peter ivägkört två släpkärror med skrot. Alltså rent skrot. Fattar inte hur man samlar på sig så mycket. Men då var ju inte allt den här gången självförvållat, utan en stor del sådant som förra ägaren hade lämnat kvar här.. Och ännu finns det en del kvar.IMG 8929

Men här har ni nu då vårt skjul som jag egentligen tycker ganska mycket om. Rätt mysigt hus är det nog (bortsett från skräpet då) Det finns nog en del som borde fixas på själva byggnaden, men eftersom den ändå är totalt oisolerad så känns det inte som en prioritering just nu. Utanför finns en massa ved som borde huggas upp inför vintern. Inte för att vi har brist på ved alltså. Men för att ved måste huggas upp. En del annat ligger här och dräller också. Som min cykel t.ex. Men nu ska den nog få flytta in i förrådet igen. Den ryms liksom där nu.

IMG 8936

Kanske vi tar oss en lite närmare titt. Här är huvudingången till skjulet. Rakt fram finns nu ett tomt golv där man kan stå och hugga ved om man vill (och orkar..) Förut fanns här mest en massa rester av olika renoveringar.

IMG 8932

Dom ligger här tillsvidare. Allt detta låg alltså inne i skjulet förr. Galet. Nu funderar vi på om vi helt enkelt borde hyra en container dit vi kastar allt skräp som vi har kvar.

IMG 8946

Går man in i skjulet och tittar ut så ser det ut så här. Till höger hittade vi ett fönster. Eller nog har vi ju hela tiden vetat att det funnits ett fönster här, men det har i alla år stått en gammal säng där framför som vi inte fått bort. Till vänster finns lite spadar och andra verktyg och en rosa dörr.

IMG 5

Och här har far min skruvat upp lite konsoler så nu har vi ordning på sådant material som ännu kan användas. Och ved har vi ju nog så att det räcker ett bra tag..

IMG 8947

Den rosa dörren leder till andra delen av förrådet där vi förvarar diverse maskiner, material, vinterutrustning och en del annat skrot. Inte så mycket mera dock då mycket nu fick åka till Toppå. 

IMG 4

Rätt bra ljus kommer det in ifrån fönstren iallafall. Och så här städat har här nog aldrig varit förr..

IMG 8950

Det mesta som ligger där uppe på bjälkarna är ännu sådant som de förra ägarna lämnat. De där säckarna med de tomma flaskorna kan jag ännu inte riktigt förstå mig på. Är det någon som kan komma på vad man kan tänkas behöva dem till så kom och hämta bara. Sen finns här ett antal dörrar också. Lika med dom. Behöver vi inte. Här fick jag en vild plan i sommar att vi skulle bygga ett ordentligt golv och göra lite mysigt så man kan klättra upp hit på sommaren och vara i fred. Får se om det förblir visioner eller om det blir verklighet nån gång..

Det var en liten rundtur i vårt skjul som jag nog aldrig förr har bloggat om. Hoppas vi kan hålla det i ordning här nu 😉

Finskan

Tvåspråkighet. Som vi ju alla vet så är finska och svenska nationalspråk i Finland. Då jag var yngre så minns jag att det pratades om att finlandssvenskarna var 6% av befolkningen, men jag har för mig att det är ännu mindre nu. Det stormar kring “tvångssvenskan” med jämna mellanrum och att få service på svenska är sällan en självklarhet. Det är såklart frågor som alltid behöver diskuteras, men nu tänkte jag berätta lite om mig själv i den här frågan.

Jag föddes i Åbo där största delen av vår bekantskapskrets talade svenska. Jag gick i svensk dagvård och svensk skola (de två år jag gick i skola i Åbo) Finska stötte jag bara på då vi var ute på gården där vi bodde. Där fanns många farliga finska pojkar. Jag hade en kompis som hade en finskspråkig pappa och på bussen hörde jag ju finska nu och då. Ibland besökte vi släktingar från min halvbrors sida och de flesta pratade finska så därför var det ju alltid lite svårt att umgås med dom eftersom vi inte hade något gemensamt språk.  

Jag minns att jag hade någon finskspråkig “kompis” men kan inte minnas att vi träffades många gånger. Det var väl kanske lite arrangerat också så att jag skulle börja förstå mig på finskan lite bättre. Fungerade ju inte så bra kanske. Jag gick också ett tag i en finskaklubb, men det enda jag minns därifrån var att gran var kuusi på finska och att kuusi också betydde sex på svenska. Och på något sätt räknade jag också ut att sex också var sexi (okej, var tvungen att redigera lite, seksi heter det ju 🙂 ) på finska. Knepigt.

Då jag flyttade till svenskspråkiga Ekenäs och började läsa finska i skolan på trean gick det således ganska så trögt. Det fortsatte det att göra och finskan var ett kämpigt moment genom hela skoltiden. Jag ville ju så gärna kunna men det var för svårt. Jag tänkte att jag nog måste flytta till Sverige eller iallafall till Åland eller Österbotten då jag blir vuxen 🙂 För i Ekenäs behövde man ju inte kunna prata finska för att klara sig.

Efter studenten flyttade vi tillbaka till Åbo. Jag hade ingen sysselsättning och började söka ett jobb. En person (som jag tycker att borde ha stöttat mig) kastade “sanningen” rakt i ansiktet på mig. “Kan du inte finska, kan du inte tro att du ska få ett jobb i Åbo.” Men hen hade fel. jag fick ett jobb som barnflicka i en tvåspråkig familj där jag jobbade i ett år. Det blev mycket klubbar, finska på barnens nivå och sakta småningom började jag inse att det är bara att försöka. Det är inte hela världen om man säger fel och blir missförstådd eller missförstår. För det mesta gick det ju bra. Efter året som barnflicka hade jag flera andra jobb där kundbeträning på finska var ofta förekommande. 

Sen fick vi barn. Eftersom Peter är tvåspråkig bestämde vi att han skulle prata finska med barnen. Det tog ett tag innan han kom igång med det. Bebisen svarade ju inte så mycket på tal så det var lite konstigt för honom att plötsligt prata finska hemma med någon som inte svarade.. Men bara han kom igång och var konsekvent så gick det väldigt bra. Idag för vi middagsdiskussioner på två språk utan att blinka. Barnen är/blir tvåspråkiga och jag drar en lättnadens suck för att de inte kommer stt ha lika kämpigt som jag med finskan i skolan eller sitt dagliga liv.

Jag själv då? Jag babblar finska dagligen på jobbet. Ibland bättre, ibland sämre. Men jag bryr mig inte så mycket om det mera. Jag har märkt att jag pratar bättre finska med personer som jag känner mig trygg med. Ofta personer som jag inte känt förut. Svårast är det nästan i grupper med gamla svenskspråkiga vänner som har bilden av att jag inte alls kan finska ännu heller. Om det är någon finskspråkig med såklart, vilket det ofta är då nästan alla mina vänner är gifta/sambos med någon finskspråkig person.

Numera behöver jag inte sitta och skriva ner långa meningar på papper innan jag t.ex. ska ringa ett samtal på finska, och numera kan jag också skämta om saken. Ibland går det helt enkelt inte och orden hittar inte fram. Men det är inte så farligt. Det mest irriterande är bara om jag verkligen är arg eller upprörd över något och verkligen vill ha fram det jag vill säga, men då det bara inte kommer ut på rätt sätt. Det är verkligen irriterande.

Jag önskar att jag kunde träffa mig som barn/ung och berätta till mig själv att det inte är så farligt. Du lär dig nog så att du klarar dig. Och det är inte så farligt om det blir fel ibland heller.

Jag vet ju att det är många andra som också kämpat. Har du? Hur går det för dig med finskan idag isåfall? Behöver du prata finska i ditt dagliga liv? Hindrar dina finskakunskaper dig från att göra saker som du skulle vilja göra? 

IMG 8847

Bilden har ingenting med finska att göra (förutom lite finsk design) men tyckte den passade bra in så här en fredag eftermiddag. Även om det inte kommer att lysa in så här i vardagsrummet nu på ett tag, solen går ner nu innan den når så här långt. Bilden tog jag för några veckor sedan 🙂

Trevligt veckoslut & hyvää viikonloppua!