barnen · funderingar

Ska fritid få vara fritid, eller ska den fyllas med aktiviteter?

Det blev en dags bloggpaus mitt i bröstdebatten. Jag tänkte skriva ett inlägg om det igår, men först hann jag inte och sen blev jag bara matt och nu tycker jag att alla redan sagt det mesta. Det jag mest reagerade över var den otrevliga tonen som uppstod, och hur de som försvarade den ena sidan eller den andra samtidigt kritiserade andra bloggares åsikter. Det var tydligen ett väldigt känsligt ämne det där.. Men nog om det. (Är annars inte heller så speciellt intresserad av att delta i bloggform om sådant som “alla ” skriver om..)

Till något annat istället som säkert också en och annan har en åsikt om. En artikel som jag snubblade över i morse som handlar om barn och deras fritidsaktiviteter och hur bra det är egentligen. Jag blev så glad då jag läste artikeln, för jag har alltid undrat hur tusan folk får det att gå ihop med aktiviteter på kvällarna nästan alla dagar. Även många familjers veckoslut går åt till träningar och turneringar och jag vet inte vad. För själv känner jag mig väldigt lat med att aktivera mina barn med fritidsaktiviteter..

Min son, 8 år, har själv sagt att “vi hinner ju inte alls vara hemma” då vi någon enstaka gång har något program efter skolan. Vi är ju annars också hemma ganska sent känns det som. Nu har vi endast en gemensam aktivitet inplanerad i veckan som dessutom är frivillig. Vi har tillsammans med några andra föräldrar hyrt en jumppasal en timme varje vecka. Det är öppet för alla ettornas familjer och man kommer när man vill. Ännu har vi bara hunnit med två gånger och idag missade vi en gång p.g.a. tidsbrist och lite annat organiserande som inte gick att fixa så lätt. Men tanken är att det ska vara möjligt att göra lite gymnastik/akrobatik vid sidan om någon lagsport. Det ska vara kravlöst och roligt.

I min barndom/ungdom hade jag ganska mycket fritidsaktiviteter kan jag tänka så här i efterhand. Jag har gått på bl.a. musiklekis, balett, musikskola och handboll. (Inte allting samtidigt såklart) Under de mest intensiva åren kunde det vara något nästan varje dag efter skolan. Musikskolan tog mest tid. Det var blockflöjtslektion, musikteori, sång och kör. Vid vår och jultider kunde det vara övningar flera gånger i veckan. I något skede hade jag också en del med församlingen att göra då jag utbildade mig till hjälpledare. Nog kunde det ju kännas mycket ibland. Men vi var många från skolan som hade allt detta. Vi brukade vara på bibban efter skolan tills eftermiddagsaktiviteterna började och där gjorde vi våra läxor. Och i skolåldern vi tog oss själva till och från aktiviteterna. 

Men livet känns rätt hektiskt just nu, så jag har svårt att se mina barn springa omkring på en massa aktiviteter efter skola och dagis. Så bor vi ju dessutom rätt långt ifrån allt som händer..Om aktiviteteten inte är genast efter skola/dagis så är man ju hemma först vid läggdags..

Jag kan tänka mig att många föräldrar kanske lever en oigenomförd dröm genom sina barns intressen. Kanske man alltid har velat bli dansare, konstnär eller fotbollsproffs. Men så blev det kanske inte riktigt så.. Säkert blir en och annan riktigt duktig, och kanske t.o.m drar nytta av intressen i ett framtida yrke. Men det känns nog som att många barn kanske är mera stressade än lyckliga över att ha så mycket att göra. Jag såg en gång en dokumentär om en familj i USA (handlade om något helt annat än fritidsaktiviteter) men där hade 6-åringen en aktivitet varje vardag. Och alla hade så. Och syftet var oftast att barnet skulle bli så duktig på så mycket som möjligt. Vilken stress alltså.. 

Hur tänker ni med fritidsaktiviteter? Hur många intressen har era barn och hur många kvällar har ni själv något utöver jobb/studier på kvällarna?

7 thoughts on “Ska fritid få vara fritid, eller ska den fyllas med aktiviteter?

  1. Jag har ju inte barn, men jag minns att jag själv som barn i mitten av lågstadiet i någon period hade någon fritidsaktivitet nästan varje dag. Det var fiollektioner, musikteori, simskola, redskapsgymnastik m.m. Och jag minns att jag själv tänkte att usch, jag orkar inte med allt det här. Visste inte egentligen varför jag hade så mycket fritidsaktiviteter som jag delvis inte ens tyckte om. Så jag bestämde mig själv för att sluta med en hel del av dem. Fiollektionerna hade jag inte hjärta att sluta med eftersom vi har fiolspelandet i släkten och folk liksom tyckte det var viktigt med det. Först i högstadiet vågade jag sluta med musikskolans fiollektioner eftersom de höll på att ta död på hela mitt intresse med "tvångslektionerna". Nu idag har jag intresset kvar men spelar sånt som jag själv vill.
    Förstår att det kan bli tungt med allt kuskande hit och dit på barnen. Viktigast är väl att de själva vill och orkar hålla på med sina hobbyn, att de inte som jag känner sig tvungna till något.

    Like

  2. Hej!
    Jag tror man måste lyssna och titta till barnet, hur hen vill och orkar. För vissa är skolan helt tillräckligt. Men för andra så vill de syssla med någon speciell sport, t.ex, och vill tävla och vara med hela tiden. Det ena är inte rättare än det andra. Men bara för att ens eget barn vill vara hemma ska man inte tro att alla barn vill det och att föräldrarna tvingar iväg dem, men så tänkte du säkert inte 🙂

    Like

  3. Jag hade också en massa hobbyn när jag var barn, men det var nog i skolåldern, efter typ andra eller tredje klass, när jag kunde ta mig till scouten, kumpan, friidrotten och konståkningen själv.
    Jag har aldrig förstått varför barn ska skjutsas hit och dit när de ännu är små, och många småsyskon åker dubbelt då de ska följa med på syskonens hobbyskjutsar.. nej jag tror nog att det är bättre att vänta och se. Ruuhkavuodet är jobbiga utan det också, har man alla kvällar upptagna finns det ingen tid för familj, samvaro gemensamma middagar, pratstunder och hushållssysslor. Du är ju dessutom ensam varannan vecka vilket gör det ännu tyngre om man fyller den lilla kvällstiden med hobbyn..

    Like

  4. Våra barn är ju ännu små, nästan 4, 5 och 7 och utöver sin hobby varje dag i veckan: de älskar att pyssla och rita! Tur att deras hobby går att utöva hemma! Utöver det har 7 och 5-åringarna går 1x/vecka (samtidigt) på Telinetrampoliini (jumppa för oss loosers, som vi kallar det, eftersom det bara är på lek och man inte bedöms eller tävlar i det;)..). Det räcker mycket väl för oss. Barnen älskar hobbyn och det är aldrig någon som inte vill fara iväg. Kanske just för att de har tillräckligt med tid hemma att leka, pyssla och bara vara.
    Jag tror inte egentligen det är så vanligt att ett barn har mycket hobbyn för att föräldrarna vill leva sin egen dröm, utan snarare att det ju är på ett sätt lättare att dumpa barnet till en ledd hobby än att göra det själv med barnet, typ simning, skrivning, skidning osv. Kanske man hellre sitter vid rinken med sin smartphone än skrinnar själv, vad vet jag. Men samma gäller här som med allt annat: alla barn är olika! Jag tycker inte att man kan ha för mycket hobbyn. När jag själv var barn hade jag en massa hobbyn och älskade det! Det var min grej. Om jag märker att nåt av mina barn får en verklig passion för något kommer jag att göra mitt bästa att uppmuntra (och skjutsa) barnet, men bara sen när jag ser att det är precis vad barnet vill.

    Like

  5. Dethär är precis vad vi tar med i vårt lärdomsprov nu och mitt svar är absolut NEJ! säger ditt barn att ni aldrig hinner vara hemma är det verkligen viktigt att lyssna till det. Det pågrund av dagens samhälle och all den stress som finns idag. Stress hos barn (på daghem) är precis vad vi behandlar i vårt lp. Ditt barn måste få hinna andas och slappna av, leka och inte ha några krav att uppnå eller att prestera. så tycker iallafall jag. Som du också skrivit så verkar det vara så att föräldrarna idag har sina barn på en hel del aktiviteter, kalendern är full av dem, bara för att man själv aldrig fick göra det.

    Like

  6. Våra barn delar på en hobby: musiklekskolan, som dottern nu är med i för tredje året och lillebrorsan första. Eftersom våra arbetsdagar är rätt så långa så skulle det vara sjukt svårt att hinna med nån hobby varje kväll, musiklekskolan går också bara därför att mormor och reservmorfar ställer upp och hämtar barnen och lagar mat så de ska hinna äta innan, annars skulle jag vara tvungen att fara tidigare från jobbet för att de skulle hinna! Har sagt åt dottern att hon får välja EN ny hobby nästa år (då musiklekskolan redan i år känns lite barnsligt) hon har valt två, men eftersom en hoppeligen kommer att börja direkt efter skolan (inte kvällstid) så blir det nog bra så. Det är nog sjukt viktigt att bara hinna vara också, har märkt att våra barn verkligen behöver bara få vara hemma och "nolla", samma med mig, skulle nog vara kul med en egen hobby, fast det på ett sätt känns att det räcker bra med jobbet nu just!

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s