huset · vi flyttar

Var det bara en dröm?

Oj, vet ni. Jag har tänkt blogga nu ända sen mitt senaste inlägg, men det har bara inte blivit av. De senaste två veckorna har varit väldigt speciella om man säger så. Just nu har det gått några dagar utan att någonting hänt på husfronten, och det känns faktiskt lite som att allt bara varit en dröm. Eller inbillning. För vet ni hur det gick?

 

IMG 7802

Ett meddelande jag skrev till min mamma den 4.1, alltså idag för 3,5 veckor sedan.

 

Morgonen efter att vårt hus kommit ut till försäljning (den 18.1) så ringde en vän till mig och sa att hon har en kollega som tillsammans med sin sambo är väldigt intresserade av vårt hus. Hon undrade om de kunde komma och se innan söndagens visning. Jag bad dom kontakta mäklaren och det gjorde dom, men hon hade inte möjlighet att komma innan söndagen. Men hon frågade ifall jag själv ville visa huset, och jag tänkte att vad har jag att förlora.

 

Så det blev att städa upp i knutarna och då dom kom på torsdag kväll den 20.1 (två dagar efter att huset kommit till salu) så kändes det bara så rätt på något sätt. Dom hade massor med frågor som jag försökte svara på. Det kändes ganska konstigt att stå där och sälja något som är så självklart för en själv, och jag fick hålla mig från att inte köra en normal husvisning (en sån man gör med folk som kommer på besök) och de fick gå själva i övre våningen och i källaren. Nog hade de fått gå själva i mellanvåningen också men det var ju där jag tog emot dom, så jag berättade ju lite innan de gick vidare jag så stod nu där och såg lite dum ut säkert. Vi tog också en snabb gårdsrunda i mörkret och då dom förstod att vi hade höns så frågade dom lite försynt vad vi har tänkt göra med hönshuset då vi flyttar.

 

Jag var väldigt ärlig och berättade säkert mera än vad jag borde ha gjort om allting. Men vad gör man då man blir så ivrig..

 

Efteråt fick jag höra att dom nog är väldigt intresserade och lite nervösa inför söndagens visning om det skulle komma andra spekulanter. Spännande!

 

Men vi backar lite!

 

Söndagen innan, den 15 januari var vi hela familjen, inklusive mina föräldrar på privat visning av huset som vi blivit förtjusta i. Huset som ligger under 500 m från både mitt jobb och alla skolor. Närhet till butiker, strand och aktiviteter. Jag hade ju varit där en vecka innan med barnen, men efter att ha sett huset en gång till så var jag övertygad. Och alla andra med. Vi beslöt oss där i stunden att vi kör på det här nu. Vi gör ett bud. (Det här var alltså innan vårt hus ens kommit ut till salu..) Vi hade såklart några villkor. T.ex. att få vårt eget hus sålt på två månader.. Lite små stressigt var det då den öppna visningen började efter ett tag och vi satt där i köket med mäklaren som om vi hade bott där redan, då det kom några människor och tittade.

 

Sen gick det några dagar. Vårt bud var i kraft till lördagen därpå (21.1) så vi visste att det blir spännande dagar.. Sen kom tisdagen och vårt hus kom ut till salu. Våra vänner (och många andra) delade Etuovis inlägg friskt och jag tror att det kom upp till åtminstone 111 delningar, vilket är ganska ovanligt.. 

 

Fredagen den 20.1 var budens dag. Vi fick veta att paret som varit och tittat på torsdagen gett ett bud och vi fick också veta att budet vi gett på Pargashuset fått ett motbud. Vi godkände motbudet och huset togs bort från försäljning! Med budet vi fått på vårt hus, gjorde vi inte någonting med ännu. Det skulle ju ännu vara visning på söndag!

 

Men det kändes så bra att veta att nu skulle vi högst antagligen få det hus vi ville, och vårt eget hus sålt med rekordfart!

 

På lördag den 21.1 meddelade mäklaren att vårt hus blivit delat på Etuovis faceboooksida! Häftigt! Massor med likes och också några skumma kommentarer. Såklart, sånt får man räkna med.

 

Hon berättade också att vårt hus haft över 5000 visningar, vilket tydligen var rekord! Nu vågar jag inte säga om det var rekord för Etuovi eller för mäklarfirman, men tufft hur som helst.

 

F96E08D3 3C07 437C 94CB B02AA510D7D4

 

Vet inte om det var dom fina bilderna, Etuovis delning eller bara rätt tillfälle, men då det var dags för söndagens öppna visning så var det 29 familjer här!! Alltså säkert närmare 70 personer. Puh! Vem skulle ha trott det!

 

Gissa om min kompis kollega hade varit nervös den natten.

 

På måndagen den 22.1 var det ännu inbokat en privat visning för några som varit extra intresserade. Vi blev bortskickade hemifrån ännu en gång, och jag var faktiskt ganska nervös för kompisens kollegas del, då jag blivit så förtjust i dom och så gärna skulle se dom bo här i vårt hus.

 

Efter visningen ringde mäklaren och sa att inga andra bud hade getts. Det var lite tudelade känslor. Såklart hade det ju varit trevligt med flera intresserade, men samtidigt var jag glad att då skulle nog dom som jag tyckte att skulle passa så bra in här, få vårt hus. 

 

Nu råkade det ju sig så, att de hade haft fördelen att ha lite privat kontakt med oss (mig) utanför mäklaren, så jag visste att de skulle gå med på ett motbud från vår sida. Vi hade exakt 1,5 h på oss att ge detta motbud, och jag fick lite smått panik att pappan som var på jobb inte skulle ha något nät. (Då allt gick via nätbanken, och jo, han var på jobb hela denna vecka då allt hände) Senare på kvällen kontaktade mäklaren oss och berättade att vårt motbud godkänts!

 

Vi hade alltså under en veckas tid både godkänt ett motbud på Pargashuset och fått ett motbud på vårt eget hus kodkänt!

 

Allt detta p.g.a en nyårslek. Nästan iallafall.

 

Nu då allt detta var avklarat (och pappan passligt kom hem från jobbet) så blev det helt tyst. Det ska ju göras konditionsgranskningar på båda husen innan allt är klart och dom kommer att äga rum den 8.2. och den 9.2. Känns som en väldigt lång väntan då allt det andra gått så fort! Och även om jag tror att allt kommer att gå bra, så kan jag inte helt slappna av innan granskningarna är godkända av alla parter, och köpebreven är skrivna. Bara allt går bra så kommer vi att göra köpen kring alla hjärtans dag och två månader efter det så ska vi enligt avtal få flytta in i Pargas. Så det blir antagligen kring påsk! Med paret som ska köpa vårt hus har vi kommit överrens om att det blir i slutet av april. Känns väldigt skönt att vi kommer att ha ungefär två veckor på oss att flytta.

 

Det var den lilla historien! Jag ska såklart hålla er uppdaterade om hur det går, och ni får gärna hålla tummarna för oss alla att allt går bra nu!

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s