Och plötsligt hade det gått 20 år!

På familjens gemensamma Ericsson hände det sig att jag i gymnasiet plötsligt mottog detta meddelande.

I love you

Jag fick panik och frågade mina vänner vad jag ska svara??

Så här svarade jag:

I love you to

Vi swipade åt samma håll typ. Fast så gjorde man ju inte då.. Vi bodde på olika orter, så en kall marsfredag idag för 20 år sedan, hände det sig att det ordnades en fest för att det skulle bli vi.

Under festens gång tittade vi bl.a på Monty Python och du hade en jeansskjorta på dig. Mina vänner ställde upp som sällskap, men efter att vi tillbringat lite väl lång tid ute bakom en snödriva, beslöt dom nog sig för så småningom att lämna festen..

Du stannade kvar och det blev väldigt trångt i min säng. Du lär ska ha blivit väldigt imponerad då jag rev av mig bh:n genom ena ärmen. Övriga klädesplagg fick stanna kvar.

Sen gick allt väldigt fort. Det blev en och annan tågresa till Hangö men du kom även ofta till Ekenäs. Rätt som det var bodde du i ett litet rum på Knipnäs, och jag var livrädd för att gå på toaletten då jag övernattade där. Att träffa på Jack Nicholson i sin roll från Shining på en gammaldags toalett i ett f.d sinnessjukhus var inte så lockande.. Visserligen bara en plansch men ändå..

Det var teatern som förde oss samman, och vi har under åren även efter det fått uppleva mycket inom teatern tillsammans.

Första gången vi lagade mat tillsammans var hemma hos mina föräldrar. Spaghetti carbonara. Jag kunde inte alls laga mat, så var väldigt imponerad!

Efter att jag tagit studenten flyttade vi till vår första gemensamma bostad i Åbo. Det var trångt men mysigt. Vi trivdes bra, men sen började det bli dags att hitta något större.. Det blev en tvåa på Stålarmsgatan. Jag studerade, du började åka båt och så småningom började även jag jobba. Ja, så hände det ju sig att vi ingick äktenskap också. Sen fick vi leva i 10 år i Pikis där familjen växte med två barn och fyra hönor.

För snart två år sen damp vi ner i Pargas och det verkar väl som att vi nog stannar här ett tag!

20 år är en lång tid och mycket hinner hända. Både bra saker och dåliga saker. Vi har gått igenom en del, men kärleken och samhörigheten har alltid vunnit. Vi har blivit vuxna tillsammans och jag ser fram emot att fortsätta leva livet som vi har det nu, eller ännu bättre.

Förmodligen den första gemensamma bild som togs på oss på en övning till Värmlänningarna, då du spelade min tilltänkta svärfar. “Jag behöver inte truga mig till att få en karl” var en av mina repliker. Tja, det behövde jag ju inte heller.

20 år. Helt galet. Älskar dig. Det har vi sagt eller skrivit till varandra så gott som alla dagar sen den dagen. Det blir väl närmare 7300 gånger det. Minst ❤️ Hoppas få säga det många gånger ännu.